promenad

Livets eviga gång. Man traskar på. Steg efter steg. Tröttsamt ibland och man går lite vilse ibland. Men känslan när man stannar upp och inser att man är på rätt väg...

Obeskrivlig.

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0