När jag var liten var jag fruktansvärt rädd för att flyga, men så småningom övervann jag min rädsla och vågade förflytta mig över världen i luften, vilket jag är oerhört tacksam för, med tanke på alla de platser som jag har besökt och skulle annars ha missat; Paris, Portugal, USA, London, Thailand, Polen m.fl.

De första flygresorna var ordentligt utspridda över ganska lång tid, men nu under de senaste åren har intensiteten i mitt användande av flygplan som transportmedel ökat frekvent och med det har också min flygrädsla fått nytt vatten på sin kvarn. Framför allt de två senaste flygningarna till Florens var ganska ordentligt skakiga och någonstans kan jag inte låta bli att tänka statistik (trots att jag inte ens tror på den bullshiten…); att för varje flygning jag gör ökar risken för att hamna på ett plan som inte klarar sig helskinnat fram. Och detta trots att jag vet att statistiskt sett är det större risk för att jag dör i en trafikolycka (men som sagt tror jag inte på statistik överhuvudtaget…)

Att vara flygrädd är väl egentligen inget ovanligt, men jag tror ändå att min rädsla inte är helt normal, för det hela handlar om att jag lider av en skräck för att falla. Det som skrämmer mig är att sitta där i flygplanet och känna hur det handlöst och okontrollerat sjunker mot jorden.

Denna rädsla för att falla tror jag kommer ifrån ett starkt minne jag har från barndomen då min pappa berättade om bron i Göteborg som gått sönder och där bilarna på grund av dimman bara fortsatte att köra ut över kanten och ner i vattnet.

I samma veva åkte jag berg- och dalbana för första gången och jag upptäckte den där fruktansvärt obehagliga känslan i magen när man far nerför backarna. Hur kan någon frivilligt vilja uppleva den och dessutom tycka att det är roande?

Det är inte praktiskt att vara flygrädd när det finns så många platser kvar i världen man önskar att få besöka. Det går ju visserligen att ta sig runt jordklotet utan att använda sig av flygplan, men det är onekligen mer tidskrävande…

Samtidigt har jag insett att den väntetid jag har på flygplatser när jag reser själv är väldigt kreativ. Jag brukar köpa mig en öl och sätta mig med datorn. Alla dessa människor runt omkring mig som bara passerar och är helt fokuserade på sina egna resor och destinationer, och att det inte finns några "måsten" som pockar på uppmärksamhet, gör att jag kan koncentrera mig helt på att skriva. Jag är dock helt övertygad om att det går att finna samma kreativa stimulans i andra miljöer...

Jag avslutar med att avslöja min topp-tre lista på platser jag skulle vilja hinna se; Antarktis (pingviner är ju bara hur coola som helst!), Nya Zeeland och Island. 

Vilka ställen drömmer du om att besöka?