kreativa tongångar
Favoritlåtarna just nu är en härlig blandning av gammalt och nytt. De håller mig sällskap medan jag ger mig på ett nytt försök att få till den där lampskärmen av kapsylringar...
jobbhelg
Av alla fina färger här i världen är blått min absoluta favorit. Det har det alltid varit.
Detta reafynd känns som den kommande vårens favorittröja :)
Till vardags tycker jag det är skönt att bara dra på sig en luvtröja till jeansen. Eftersom jag ändå ska byta till uniform på jobbet så orkar man inte komplicera till det för mycket. Framför allt inte under en sån här jobbhelg som jag precis har haft med flera långa pass. Då vill man att det ska vara enkelt med tanke på att man bara är hemma och vänder några timmar i sängen innan det är dags igen... Fast inte utan att jag först fått i mig en stor kopp kaffe förstås ;)
pom-pom's
Jag var helt på det klara med att mitt Påskris Grande INTE skulle pyntas på det traditionella viset med fjädrar och ägg, men smycka det på nåt sätt ville jag absolut.
Har länge gått och funderat på att testa att göra egna pom-pom's, men inte lyckats komma mig för. Det här blev plötsligt ett passande tillfälle :) Eftersom jag hade både silkespapper och snöre hemma så var det bara å sätta igång...
Det finns massor med beskrivningar på nätet hur man gör. Både dom 'vanliga' och 'honeycomb'.
påskris grande
När man har en hel trädgård full med träd och buskar av olika slag och ett hus med mer golvyta än man klarar av att fylla ut så kan man unna sig ett ovanligt och jättestort påskris :)
skål i lera
Alltså, nä, det här gick ju inte så bra... :(
Jag hade redan bestämt att jag skulle använda den lufttorkande leran som man kan tillverka själv till månadens tema i Monthly Makers, och min tanke var att jag skulle ha gjort det i helgen, men då blev jag sjuk, så inte förrän igår fanns det ork att ta tag i det här projektet.
Leran var inte svår att tillverka och var lättarbetad. So far so good...
Jag ville så gärna göra skålar och jag ville verkligen prova att göra struktur i leran så det var det jag hade siktet inställt på.
Den första skålen tänkte jag skulle ha struktur på insidan, så efter att jag kavlat ut en lagom stor bit tryckte jag med ett ihopknöglat papper på den innan jag måttade en cirkel med skålen och la leran där i.
Med hjälp av några löv från trädgården var tanken att skapa struktur på utsidan på den andra skålen. Jag la löven i botten på en skål och den utkavlade leran ovanpå.
Så, så här såg det ut innan jag åkte till jobbet i gårkväll. Ser ju lovande ut, eller hur?
Men när jag steg upp idag var det bara å inse faktum; den andra skålen hade kavlats ut för tunn och fått en stor spricka. Löven hade dessutom knappt gett någon struktur alls. Så den åkte i soporna.
Den första skålen hade visserligen också fått en liten spricka, men det kändes 'fixable'. På med lim och ner i skålen igen för att trycka ihop den.
När limmet torkat skulle jag bara göra sista finishen genom att sandpappra kanten lite...
Men, nähä.
Det var visst mer än den där skålen tålde...
Den föll i bitar. Inte 'fixable' längre... Suck!
Tveksamt om jag kommer tillverka egen lufttorkande lera igen. Väljer nog en annan typ av lera nästa gång...
Men jag skulle verkligen vilja göra mina egna skålar. En med struktur på insidan och en med struktur på utsidan :) Får helt enkelt hamna på min To-do-list :)
sjuk
Precis när man tror att man lyckats klara sig undan årets vinterförkylning så slår den till ordentligt. I tre dagar var jag helt utslagen. Många år sen jag hade feber sist. Tappade aptiten och spenderade mesta tiden i sängen.
Nu är jag uppe på benen igen. Lite matt i kroppen fortfarande, men hungern har återvänt, så det går snart över.
När det första suget dök upp i går kväll så var det nyponsoppa med glass och mandelbeskvier jag vill ha :) Bara å bege sig till affären, för det var inget jag hade hemma. Kan inte minnas när jag åt det senast...
Idag har jag gett mig på att försöka få till nåt av den där lufttorkande leran.... Får se om jag lyckas...
keep on walking
Jag tycker egentligen inte att det här är en bra låt, vilket är beklagligt, eftersom varje gång jag råkar höra den så inser jag att texten tilltalar mig jättemycket.
kapsylringslampskärm del 1
Jag har gett mig på projektet att få ihop kapsylringarna till en lampskärm genom att försöka sy ihop dom med ståltråd.
Jag är inte nöjd med resultatet.
Därför tänker jag testa att göra samma sak med fiskelina, men om det inte heller skulle bli bra kommer jag att skaffa mig en lödstation och löda ihop dom :)
Så; fortsättning följer...
klappgröt
Vid nåt tillfälle så berättade jag för Maarit om mitt barndomsminne 'rødgrød med fløde', som gammelmormor alltid gjorde varje sommar när vi var och hälsade på.
-Vi har nåt liknade i Finland, sa Maarit då.
När vi sen jämförde recepten så visade det sig att olikheterna var fler än likheterna, men hur som helst, så lagade hon det som på svenska kallas 'klappgröt' sist jag var upp i Stockholm och även om det här inte alls var samma sak som 'rødgrød' så var det väldigt gott! :)
Det finns många olika varianter tydligen, men så här gjorde Maarit:
Det här behövs:
1l vatten
3-4 dl lingon
1 1/2 dl mannagryn
1 1/2 dl socker
En nypa havssalt/salt
Gör så här:
Koka bären i 10 minuter.
Vispa sedan ner mannagrynen lite i taget.
Fortsätt koka i 10 minuter, rör om lite då och då.
Krydda med socker och salt.
Låt svalna helt. Vispa den kalla gröten luftig med elvisp.
Serveras som den är, med mjölk eller vaniljsås. Allt efter tycke och smak.
Ska funka bra att ha i lite hallon eller att göra gröten på äppelmos, vinbär, torkade persikor eller liknanande.
citronträd
vår
Det har varit några helt fantastiskt våriga dagar! Underbara solen har har visat sig i hela sin prakt från en klarblå himmel. Äntligen! Som jag har väntat... Det går inte annat än att bara känna en enorm lycka!
Jag önskar er alla en härlig lördag och fortsatt vacker vår!
Krokusarna i motljus skapade ett så fint mönster!
stort tack!
Jag fick en idé om att jag ville göra en lampskärm av kapsylringar. Eftersom jag inte hade tillräckligt många ringar så bad jag mina arbetskollegor om hjälp. Av en gammal russinburk skapade jag en insamlingsbössa och efter två veckor finns det nu mer än tillräckligt :) Jag fick även med mig ett gäng hem från Maarit :) Stort tack till alla!
Jag har två nätter att jobba, sen ska jag börja knåpa ihop lampan :)
självporträtt mars 2015
lera inspiration
Månades tema hos Monthly Makers är lera. Det är något som jag vanligen inte använder mig av, även om jag jobbat lite med det på utbildningar där jag gått, så det här blir en härlig utmaning. Eftersom jag inte har tillgång till en keramikugn så tänker jag prova lufttorkad lera, något som man enkelt kan tillverka själv. Recept finns här.
Jag har letat på nätet för inspiration och här är lite av det jag har hittat och tyckte var spännande:
De här skålarna hittade jag här tillsammans med en tydlig beskrivning på hur man gör.
Jag gillar verkligen tanken på att göra mönster i leran. Det finns så många sätt. Som till exempel att använda blommor...
...eller fjädrar.
Smycken kan man göra i många olika varianter. Här är en riktigt bra tutorial på hur man gör en ring.
väggdekoration
Ovanför soffan i Maarit's vardagsrum har hon gjort en enkel och snygg väggdekoration av spik och garn. Jag gillar den jättemycket!
sover fint
Jag har befunnit mig några dagar i Stockholm eftersom min brorsdotter döptes och jag fick äran att vara gudmor till den lilla prinsessan. Som alltid när jag är där uppe numera så hade Maarit bäddat åt mig med sötaste sängkläderna på hennes soffa :)
konservlyktor
Monthly Makers februaritema 'Återbruk' så blev jag sugen på att testa andra sätt att använda konservburkar till ljuslyktor. Idén till dessa fick jag här.
Det kan vara lite trixigt att få bort klistret efter etiketten. Det jag inte lyckades pilla bort fingrarna tog jag med svinto. Funkade bra.
lyckades pilla bort fingrarna tog jag med svinto. Funkade bra. 
Medan vattnet stelnar görs mallar till de mönster man vill ha på sina lyktor.
de mönster man vill ha på sina lyktor. 
Tejpa fast mallen runt burken. Det är bra att göra mallen en centimeter för lång på ena sidan så att det överlappar och blir lättare att tejpa ihop. Eftersom jag ville ha ett mönster som gick runt burken fick jag mäta så mönstret mötte varandra. Annars blir det en 'skarv' på den färdiga lyktan och det ville jag inte ha.
Sen är det bara att börja spika hål. Det är här det finurliga med isen kommer till användning, den ger nämligen motstånd och gör att burkens metall behåller sin form.
Förutom mönstret spikade jag även två hål mittemot varandra uppe vid kanten eftersom jag vill att det ska bli hängande lyktor.
Eftersom min tanke är att de i sommar ska hänga ute så sprayade jag dem med klarlack för att hindra dem från att rosta. Med ståltråd, pyntad med ett par pärlor, skapade jag sedan en upphängningsanordning.
I väntan på att vädret ska bli roligare än snöblandat regn, som denna dag har bjudit på, så får lyktorna pynta köksfönstret.
Återstod bara att invänta att mörkret skulle sänka sig så att det blev tillfälle att få tända dem :)
Mysigt! :)
läst i januari och februari
Läsandet kom av sig lite när vi klev in i 2015, men det var vad jag hade förväntat mig eftersom jag kämpade så hårt för att försöka komma upp i 100 lästa böcker de sista månaderna av förra året. Det positiva är att suget efter att läsa och få upptäcka nya historier och försvinna in i andra världar har börjat återvända så frekvensen av utlästa böcker kommer att öka :)
få upptäcka nya historier och försvinna in i andra världar har börjat återvända så frekvensen av utlästa böcker kommer att öka :) Men trots allt; det blev 6 böcker lästa under de första två månaderna.
de första två månaderna. 
'Lögnaren' av Harlan Coben
Båda mina bröder är väldigt förtjusta i Harlan Coben, men eftersom deckare inte är något jag slukar i större mängd så var det inte förrän för några år sedan som jag gjorde min första bekantskap genom boken 'Ett enda ögonblick'. Det var ingen Wow!-upplevelse för mig och jag avfärdade honom helt och hållet. Ända tills att böckerna om Myron Bolitar dök upp i ny snygg pocketdesign.
bröder är väldigt förtjusta i Harlan Coben, men eftersom deckare inte är något jag slukar i större mängd så var det inte förrän för några år sedan som jag gjorde min första bekantskap genom boken 'Ett enda ögonblick'. Det var ingen Wow!-upplevelse för mig och jag avfärdade honom helt och hållet. Ända tills att böckerna om Myron Bolitar dök upp i ny snygg pocketdesign. Jag gillar läckra bokomslag och idén på att ge ut en serie med sammanhängande utseende. Så det var det estetiska som gjorde att Harlan Coben fick en andra chans :)
idén på att ge ut en serie med sammanhängande utseende. Så det var det estetiska som gjorde att Harlan Coben fick en andra chans :)I 'Lögnaren', som är fjärde boken i ordningen, så har sonen till golfproffsparet Linda och Jack Coldren kidnappats och ledtrådarna leder, på sina svindlande vägar, tillbaks till en golftävling som ägde rum för 23 år sedan.
golfproffsparet Linda och Jack Coldren kidnappats och ledtrådarna leder, på sina svindlande vägar, tillbaks till en golftävling som ägde rum för 23 år sedan. Det är den skönt sarkastiska tonen mellan karaktären Myron Bolitar och hans vapendragare Win Lockwood som gjort att jag fastnat, för fallen som de löser är inte überfantastiska, men det är ett bra tempo i böckerna och de är lättsamma och lättlästa.
hans vapendragare Win Lockwood som gjort att jag fastnat, för fallen som de löser är inte überfantastiska, men det är ett bra tempo i böckerna och de är lättsamma och lättlästa. 
De två första delarna i triologin om korsriddaren William Campbell.
Jag tycker att det här är en otroligt spännande historia om Will som tränas till riddare i England, hamnar i Frankrike efter att hans läromästare dör när de ska övervaka transporten av Englands kronjuveler till Frankrike. Will hamnar i tjänst hos en gammal riddare, som visar sig vara ledare för ett hemligt brödraskap. Detta brödraskap kämpar för att det ska bli fred i Det Heliga Landet istället för fortsatta stridigheter mellan de kristna och muslimerna. Jakten på Brödraskapets hemliga skrift, som blivit stulen, för Will till Det Heliga Landet, och där kommer han att bo och verka under många år. Parallellt med allt detta pågår även en kärlekshistoria.
riddare i England, hamnar i Frankrike efter att hans läromästare dör när de ska övervaka transporten av Englands kronjuveler till Frankrike. Will hamnar i tjänst hos en gammal riddare, som visar sig vara ledare för ett hemligt brödraskap. Detta brödraskap kämpar för att det ska bli fred i Det Heliga Landet istället för fortsatta stridigheter mellan de kristna och muslimerna. Jakten på Brödraskapets hemliga skrift, som blivit stulen, för Will till Det Heliga Landet, och där kommer han att bo och verka under många år. Parallellt med allt detta pågår även en kärlekshistoria. Böckerna har allt. Utom ett riktigt bra språk. Jag har lyssnat på böckerna och uppläsningen är riktigt bra, men jag retar mig på den språkliga fattigdomen. Som till exempel att alla karaktärerna någon gång under historien har haft 'glittrande' ögon. Ögon som glittrar av ilska, av glädje, av kärlek eller ledsamhet. Detta kan vara en översättningsmiss, men hur som helst så stör det mig så mycket att jag måste ta en paus innan jag ger mig i kast med den tredje delen, trots min nyfikenhet för hur det ska gå för Will, när han nu efter många år är på väg tillbaka till England.
uppläsningen är riktigt bra, men jag retar mig på den språkliga fattigdomen. Som till exempel att alla karaktärerna någon gång under historien har haft 'glittrande' ögon. Ögon som glittrar av ilska, av glädje, av kärlek eller ledsamhet. Detta kan vara en översättningsmiss, men hur som helst så stör det mig så mycket att jag måste ta en paus innan jag ger mig i kast med den tredje delen, trots min nyfikenhet för hur det ska gå för Will, när han nu efter många år är på väg tillbaka till England. 
'Kamelen' av Ulrika Berge
En kamel lämnar sin karavan för att ge sig av på en vandring genom öknen, driven av behovet av få vara ensam och få tid att tänka.
Det här är språkligt vackert, så poetiskt och filosofiskt och väcker många tankar hos mig om hur vi, i hetsen att hänga med i omvärlden, glömmer bort att lyssna innåt.
'Hypnotisören' av Lars Kepler
Som jag skrev tidigare tyckte jag den här boken var så läskig att jag inte kunde läsa den efter att mörkret sänkt sig och jag var ensam hemma. Den utspelar sig till största del i Stockholm, där jag var bosatt under många år, och inte förrän i slutet av historien blir den lite absurd och avviker ifrån det som jag anser skulle vara något som kan hända i verkligheten. Det gör den mer skrämmande än om det skulle varit nåt som kändes helt overkligt. Men jag tyckte samtidigt att den var bra och ser fram emot att få läsa om kriminalkommisarie Joona Linna's fortsatta äventyr.
Historien börjar med att en man hittats brutalt mördad i ett omklädningsrum på en idrottsplats i Tumba och sedan återfinns hans fru och 2 barn lika illa tilltygade i deras hem. Men sonen är, om än knappt, vid liv. Polisen får veta att det finns ännu en dotter och eftersom man tror att någon vill utplåna hela familjen, fruktar man att hon befinner sig i fara. För att få en bild av vad som hänt och få kontakt med dottern övertalas läkaren Erik Maria Bark till att hypnotisera pojken, trots att läkaren för många år sedan lovat sig själv att aldrig hypnotisera igen.
Det blir två parallella historier som löper ihop med varandra, mordhistorien och vad som egentligen hände som gjorde att Erik Maria Bark bestämde sig för att aldrig mer hypnotisera...
ännu en godisburk
Igår var det kalas och förut en flaska bubbel hade jag med mig en godisburk till födelsedagsbarnet. En sån som jag skrev om här. Fast denna gång var temat guld.
förut en flaska bubbel hade jag med mig en godisburk till födelsedagsbarnet. En sån som jag skrev om här. Fast denna gång var temat guld. 
Jag började med att ta bort etiketten på en lagom stor glasburk och sprayade locket med guldfärg. Medans det torkade så letade jag fram tidningsbilder i passande färger för att använda till vimplar.
Efter att ha gjort en mall började jag klippa. Bra att tänka på är vimplarna ska vikas dubbelt över snöret.
När det kändes som att jag klippt tillräckligt många tog jag och mätte hur långt snöre jag skulle ha. Eftersom jag ville krulla snöret i ändarna fick jag börja sätta vimplar en bit in.
När vimpelbandet var på plats så var det bara att börja fylla burken med godis. Choklad blev det den här gången.
Sen locket på och iväg för att ha en fantastiskt trevlig kväll i gott sällskap :)
